Kallt, kallt, kallt

Jag måste ju erkänna att jag har blivit aningen vek, efter 10 år utanför Sverige, så jag mesar mig litet över -4°C. Idag var det iallafall inte fuktigt och jag klädde på barnen så att de såg ut som Viktorianska barnhemsbarn och gick på en lång promenad. Isen på dammen är snart tjock nog - tror jag - för att åka skridskor på. Det är säkert otroligt förbjudet och jag har ingen ispik så att jag kan kolla ordentligt. Det känns litet fånigt att släpa dit en slägga för att kolla isen.
Och jag måste verkligen göra något åt vantsituationen.

En välmenande väninna skickade mig en länk till Dress Registry, så att jag inte behöver oroa mig för att någon annan har samma klänning som jag... Nåväl. Känns kanske inte som mitt största problem! Men det är ju lugnande att någon har tänkt på just den här detaljen, för dem som verkligen bryr sig om att inte ha samma klänning. Vad händer om inte alla kollar i förväg????

På måndag eftermiddag ska jag till en designer som bor här i byn och prova klänningar. Hon har barn i samma skola som två av våra går i. Hon har vunnit flera pris och designat alla lärarinnornas bröllopsklänningar... När hon fick höra att jag skulle till the Inauguration (förlåt, men jag kan inte komma på ett vettigt svenskt ord för det och välkomnar förslag) erbjöd hon mig att låna ett par klänningar. Jag hoppas att vi hittar något som ser fantastiskt ut på mig och att någon frågar vad jag har på mig, så att hon får all den uppmärksamhet hon förtjänar. Jag plågade min man igår genom att visa i princip alla klänningar på hennes hemsida och sucka längtansfullt.

Ikväll ska vi till goda vänner på middag och en av flickornas f d skolkamrater ska komma och vara barnvakt. Den oefterhärmliga Jarah, nu 18 år, som tar med sig Luis Vuitton bagage när hon ska på skolcamping eftersom det är de enda väskor hon äger och som spenderar alla sina pengar på skor... men samtidigt en av de absolut raraste tonåringar jag träffat. Undrar om det inte är internatskolan som gjort henne sådan!