...och så några kändisar

Rahm Emmanuel t v, Faith Hill nedan.







Tom Hanks t v , Obama ovan och så svägerskan med Bradley Whitfield, från West Wing.

Några fler klänningar

Väldigt röd klänning. Inte lika snygg framifrån.
Krinolin är ju inte så vanligt nu för tiden. Bilden gör den inte rättvisa!

Barbie var där!

Ledsen att jag tjatar om den här, men den är ju snygg. Här med make och aunt Sue.

Mer bilder...

Svägerskan och jag med våra plastglas.

Obama talar vid konserten på söndagen. Lyckades aldrig fånga någon av de där klockrena felskrivningarna på bild.

Bruce Springsteen och jättekör. Önskade för första och enda gången i mitt liv att jag haft ett teleobjektiv, eftersom det inte gick att ta bilder av dem som stod på scen, där man faktiskt ser vem det är!

Sådana här stod på alla bord - ljushållarna alltså. Dem fick man ta med sig hem. Jättebeige, men kul.

Bilderna, då.

Utan inbördes ordning, för jag orkar inte peta med datum just nu. Det här är iallafall Jenny Packhamklänningen jag hade på balen.
Det här är från balen, som jag skulle kunna skriva mer om, ifall den inte varit så...ingenting. De serverade tortellini i tomatsås och rå(!) broccoli, samt reffelchips. Och så plastgalsen då... Det var mycket fina klänningar och jag fick mycket komplimanger av "barnen", dvs de under 25. *ler*. Vi gick dock precis när presidentparet kom för att dansa till "At last" framfört av Greatful Dead. En upplevelse jag sent ska glömma. Istället lyckades vi efter mycket om och men och mycket frysande (strumpbyxor är för mesar!) ta oss till ett coolt hotell där vi få i oss litet mer givande mat och drck, samt spana in de andra gästerna som också gått från balerna. Jag har fler bilder på fina kläder - lägger upp dem antingen här eller på den andra bloggen.

Ja, så här fint såg det ut genom fönstret när vi lämnade London!

Har fö rmig att jag redan lagt upp den, men nu har jag lyckats ljua upp bilden litet så att man kanske ser hur den ser ut...?

Bye bye

Lämlar i aftonkläder

Inte riktigt lika mycket folk och absolut färre filtar, men annars
samma övertygande marsch... När presidenten dykt upp och dansat,
kastade sig alla mot utgångarna.
Jag är dock ganska säker på att köket är stängt.

Inte DvF, Jenny.

Vi tar bussen till balen. Håll en tumme att jag inte har sönder eller
spiller klänningen! Lovar att ta en större bild också, för den är
fantastisk!

Vi kom, vi sag, vi segrade

Halv 9 imorse gick vi ut fran hotellet och borjade ga mot the Capitol. Det var en hel del folk pa gatorna redan fran borjan och ju narmare parken vi kom, desto fler blev det. De strommade ut fran varje gathorn och i realtivt rask takt da det var ratt sa kallt.

Det blir inga bilder att skryta med idag heller, eftersom det saknas bildredigering, men jag lagger till mer nar jag kommer hem.

Nar vi kommit igenom parken horde vi konserten fran i sondags, som visades pa de stora skarmarna. Manga hade varit dar sedan tidig morgon och sag var insvepta i filtar och tacken. Nagra lag fortfarande och sov! Det var fortfarande ganska glest med folk, men det skulle snart bli andring pa! Vi var tvugna att ga hela vagen upp forbi Pinnen, ut pa andra sidan, runt Smithsonian Institute och runt nagra andra stora hus bredvid Capitol. Vi hade orange biljetter och letade efter ratt entre. Det var absolut sardinburksfullt med folk som forsokte rora sig framat i alla riktningar och de flesta stackare med bla biljetter kom inte ens in, da de stangde deras ko! Ni som tittade p a CNN har sakert redan sett mer om det. Till slut kom vi iallafall fram till sakerhetskontrollen. Solen sken och folk stod och smapratade i kon. Mannen framfor oss bodde "runt hornet" och det har var 34e aret han kom. Aldrig forr hade det varit sa har, sade han. Aldrig forr hade det varit sa fullt! Han sade ocksa att det tidigare ar varit mojligt att se bade installationen och paraden, men det var omojligt i ar - for mycket folk, helt enkelt!

Efter den alldeles normala flygplatssakerhetskontrollen - jag fick ne liten flagga av polismannen, det var ju snallt - var vi valdigt tacksamma att vara inomhus en liten stund och ga pa toaletten!

Sedan var det bara att kliva ut! Eller snarare, sedan skickades vi att ta en genvag genom lagret(!) till de andra hissarna, akte upp en vaning och sedan ytterligare en sakerhetskontroll och sedan gick vi ut pa grasmattan. Vilken syn! Section 12 lag precis mitt framfor podiet och kanske 150 meter bort. Det gick att se att det stod folk dar, men inte nodvandigtvis vem... Det fanns skarmar for oss att titta pa ocksa. Nedan ar saklart bilden fran var sittplats och bakat mot Washington monument, som ar ungefar halvvags till Lincoln Memorial, dar vi var i sondags. Hela och jag menar hela den parken var full! Det var alldeles disigt av varmen fran alla manniskor. Aterigen: Ni som tittat pa TV sakert redan sett massorna. Det var mycket smaprat bland publiken som vanligt. Framf;r oss var en arg tant och hennes advokatson, som mest sprang fram och tillbaka och platade fran olika vinklar. Efter ett tag tinade hon upp och blev riktigt positiv! Bakom oss satt J C Watts en fd kongressledamot fran Oklahoma och tillika quarterback som maken kande igen. 11.30 borjade den officiella ceremonin och alla dignitarer borjade stromma till. Jimmy Carter - USAs aldsta, nu levande president och Bill Clinton fick varma applader, liksom Al Gore. Bush senior fick litet artiga applader, medan "dubbya" med fru hoga burop. Litet dalig stil, tycker jag. Visst, han var sannolikt den samsta presidenten i historien och alla ar mer an glada att han ar borta, men fasen han fortjanar inte att bli utbuad pa det sattet. Det sager mer om dem som buar an om honom. Sedan kom Barack Obama och vralen var oronbedovande!
Aretha Franklin sjong samma sang som Maryan Andersen sjong nar Roosevelt svors in och sedan var det t=dags for ceremonin. Vicepresidenten forst - one down, one to go! - och sedan litet klassiskt interlud med Yo Yo Ma m fl, vilket var...fint, men kanske litet val finstamt.

Sedan snubblade han igenom eden och hey presto! En ny president.

Sedan blev det svinkallt! Vi borjade hasa ut mot en av de fa utgangarna och efter att ha klattrat over nagra bankar, stenmurar och gunnebostangsel - ingen lek nar folk star packade som sillar! - kom vi ut. Jag sag antligen nagon jag kande igen och tog en bild! Ha! Forrest Whittaker!

Sedan skyndade vi oss upp till Union Station, dar vi blivit inbjudna att ata litet chili, dricka kaffe och varma upp oss. Det var _valdigt_ gott! Ganska manga som var dar hade inte ens lyckats ta sig till sina platser utan gett upp och gatt direkt in for att se allt pa tv. Jag ar glad att vi inte gjorde det. Vi var dar. Vi horde talet dar och jaklar vilken kansla. Han talade till oss som var dar och till alla som lyssnade.

Sedan gick vi hem. och det ar sa mycket souvenirer i olika stadier av kitch att det ar helt otroligt! For att inte tala om maten... undrar hur manga som fick salmonella idag... Huuuuu! :)

Maken k;pte en jakligt snygg t-shirt av Alternative Apparel. Angrar redan att jag inte kopte en dar ocksa, trots att jag inte ar nagon t-shirt sort. Kan dock inte tanka mig att ga tillbaka nu, det var ungefar 15 kvarter harifran.

Det ar dags att ta en varm dusch, kanske vila en stund, titta pa CNN, packa och sedan gora oss iordning for kvallens bal. Vi har valt att bara ga pa en, istallet for 3. Det ar logistiskt hopplost att ta sig runt i stan just nu. Inga bilar, inga bussar och valdigt, valdigt fa taxibilar och alltfor kallt att promenera omkring i frackklanning... synd nar jag hade sa manga att valja pa!

Det blir min egen DvF ikvall, minsann. Lovar att ta bilder, for det lar bli ett livat kalas, men jag lovar inga bilder eller ens fler bloggposter forran jag ar ater i London! Planet gar klockan 9 imorgon bitti och att blogga mitt i natten var ingen hit alls!

Vi ses!

Vi och 1 miljon till

Nu är vi här! Vill inte ens fundera på hur vi kommer härifrån....

We have arrived

We are in section 12, smack bang in the middle. I'll be the one
waving, wearing a grey beanie!

Soligt i parken idag

Vi är nästan framme och det är kallt och soligt. Precis som tidigare
är människor vänliga, hjälpsamma och lugna. Inget springnde,
skrikande eller svärande.
Soldaterna i beige ser ut som bleka trädgårdstomtar mot det frostiga
gräset.
Vi passerade en grupp som kom vid 4 imorse. De ser kalla ut och är
inbyltade i pastellfärgade fleecefiltar. Jag önskar att jag kommit
ihåg solglasögon!

Dags att gå.

Hygglig natt i vårt lilla krypin. Svägerskan snarkar men inte så
farligt! Nu har vi plockat ihop vara biljetter, armband, kartor och
andra nödvändigheter, satt på oss alla kläderna inklusive
Obamatröja och mössa och det är dags att vandra över till dagens
övning.
Ska bara äta frukost först. De som känner mig vet min inställning
till hotellfrukost...

Powell, Biden, Obama...

Kvallens middag var en av tre bi-partisan dinners, dvs middagar med bade republikaner och demokrater, och holls till general Colin Powells ara. De andra tva middagarna var for John McCain och Joe Biden och holls pa samma stalle - the National Conference Centre - som gospelfrukosten haromdagen (kanns som forra veckan!).
Det var black tie, vilket i det har sammanhanget betyder formellt och langt och mycket. Det var en del fantastiska klanningar och smycken och en del folk som man kande igen... Tom Hanks, Bradley Whitford fran West Wing, Faith Hill - som sjong en liten trudelutt ocksa - och Larry King. Oriana Huffington och en flock senatorer och guvernorer som jag inte kanner igen...
Jag hade pa mig den svarta, hellanga Jenny Packham-en och kande mig valdigt dyr... och valdigt nervos att trampa pa fallen! Tror att jag klarade mig.
Forst talade senator Claire McCaskell fran Missouri och presenterade John Warner, som sa snalla sake rom Colin Powell. Sedan kom Joe Biden - igen! - och sa annu fler snalla saker om Colin och om Obama. Battre tal an till frukosten. Langre och mer passionerat, och det ar helt klart att det han gor bast ar att entusiasmera folk.
Sedan kom Colin Powel och pratade om sitt liv i nationenes tjanst och att det ar nagot alla borde gora. Vilken otroligt generos och fantastisk man! Det stod klart att fa for sa mycket respekt med sig som han.
Sedan kom resten av vart bord och alla utbytte Obamahistorier enm liten stund. Min svagerska ar inkapabel att sitta still, sa hon sprang omkring och jagade festinbjudningar och vin...

...och sedan kom Obama.
Faktiskt.
Han var dar och han pratade om Colin Powell och hur mycket han beundrade honom och hans lojalitet och livslanga tjanst till nationen. Och vi var dar och han var dar och jag ar ledsen att det inte blir nagra bilder pa de tre mannen, men de ar sa sallsynt nermorka. Jag har inte en chans att gora nagot at det forran jag kommer tillbaka till London.

Tidig vackning imorgon igen, vi maste ge oss ivag fran hotellet 8.30 for en timslang promenad till Lincoln Memorial, for ceremonin som startar klockan 11.30. Klockan 12 kommer vi att sta dar, nar Barack Hussein Obama - med handen pa Lincolns bibel-! svars in som USAs 44e president. Hors da!

Litet shopping

Innan det är dags att dra på sig kalaskläderna, tog svägerskan och
jag en sväng till Georgetown.
Anthropology är en av mina favoritaffärer men man måste vara på
rätt humör. Idag var det fantastiskt.
Hittade bl a ett märke som måste vara svenskt: Allihop. Superfint!

Maken drog tillbaka till hotellet för en liten lur, samt kolla om vi
kunde få tag på biljetter till Huffington Posts party ikväll.

Varmt och skönt

PETA är inte här och jag får gott om komplimanger för (mammas)
kappan.
Hellång mink är flavour of the season.
Michelle, stackarn, hade en beige ullkappa. Snygg men den såg kall ut.
Jag hoppas att hon hade little hotties innanför tröjan!

Gör mer!

Han kom

Joe Biden, alltså.
På långt håll ser han ut som Bush.
Begagnad bilhandlare, säger motståndarna.
Han är en duktig talare. Vi känner oss inkluderade. Gläds med honom
när han uttrycker sin övertygelse om hur tiderna kommer att bli
bättre.
Fantastiskt!

Fållen på klänningen har släppt!

Snyggt!

De där plastbrickorna jag ska ha över ögonen på natten lämnar
spår i huden.
Som kuddskrynklor.
Måttligt attraktivt!

Sent from my iPhone

Tjusigt hotel, trist frukost

Ny dag, nya evenemang. Efter en rätt usel natt sömnmässigt lyckades
vi alla tre göra oss iordning på 30 minuter och halv 8 satt vi i en
taxi mot ett annat Marriot för Finance Commitee Breakfast.
Det är buffé som består av frukt, bär och winerbröd! Det sorgsna
utbudet kompenseras av hyggligt kaffe och ett rykte att Joe Biden ska
komma och prata. Förhoppningsvis har någon berättat för honom att
han inte behöver hojta riktigt så högt.
I eftermiddag har vi ledigt innan den formella middagen klockan 17(!).
Jetlagvänliga tider.
Tror minsann att det blir den svarta Jenny Packham till middagen, den
rosa är bättre stående och jag sparar min egna DvF till den
installationsbalen med Obama!
Jag är glad att jag tog med mig min trevliga DvF wrap att ha på mig
nu till frukost. Snyggt med pärlorna till - tack mamma!

Lincoln Memorial

Ni far ursakta, men jag har inga prickar att erbjuda idag. Lanar makens dator for att kunna skriva en aningen langre blog post an pa iPhonen och lagga till ett par tre bilder.
Vill ocksa tillagga om telefonbloggningen att det inte gar att stanga av automatisk ordlista, vilket har gjort ett par inlagg aningen forbryllande!

Jag ar sa glad att vi ar har!

Efter frukosten gav vi oss ivag for att hitta ett minneskort till kameran, samt vantar till mig. Inga vantar fanns men efter mycket om och men, en oppen butik som salde minneskort och tuggummi, eftersom ogondropparna rinner ned i halsen och smakar apa. Vi fick sadana dar handevarmare som man skakar och sa blir de varma i 8h, sa dem hade jag i fickorna, samt satte tjocksockorna pa handerna istallet for pa fotterna, eftersom de utmarkta kangorna gor vad de ska! Vi hoppade pa en av de chartrade bussarna och akta till konserten. 45 minuter senare gick vi av bussen och gick resten av vagen, da trots att det inte ar en kotte pa vagarna - kanns som en spokstad! - tog det evigheter.
Aterigen var det mest slaende hur valorganiserat allting ar och hur trevliga och toleranta folk ar just har, just nu. Vi hittade var sektion ganska latt och folk stod och smapratade. Vi var dar ungefar 12.30 och konserten borjade klockan 14, sa det var gott om tid att sta och titta.

Sjalva showen var fantastisk och jag kommer saker att aterkomma till den flera ganger, men nagra guldkorn vill jag namna redan nu.
1. Auto/textningen som ibland valde de mest fantastiska versioner av ord, t ex Underling Con, istallet for "Under Lincoln".
2. Sgt Caleb Green som sjong The Star Spangeled Banner.
3. Garth Brooks och gospelkor som sjong American Pie, Shout och ngt mer och verkligen fick igang publiken.
4. Jamie Foxx, vars tal var det mest personliga av dem alla.
5. Mary J. Blige i ormskinnsboots och vita klader sjong Lean on me.
6. Nagons barn som satt och sov med oppen mun, precis bakom Barack Obama. Stackarn, hon kommer vara i varenda tidning resten av manaden.
7. Obamas tal.

För Axel.

Puss!

Kö

Varför är det alltid så lång kö till damtoaletten?

Sent from my iPhone

Martin Luther King

Det är inte många tal eller konversationer den har veckan som inte
nämner Martin Luther King. Det är omöjligt att inte bli slagen av
vilket enormt steg det är fram den ena drömmaren till den andra.
Vi är på officiell frukost och snart kommer Carole King och sjunger
med en sanslös gospelkör.

Obama mugg

De säljer självklart Obamavaror på välkomstdrinken på The American
Comference Center. Vår värd, Daniel, möter oss med biljetter och
Amerikansk Gästfrihet. Jag kan ta det fram honom och vår trevlige
servitör Timothy på The Palms, men portiern på hotellet är bara
jobbig. It's Mrs Cohen to you, buddy!

Marriot, 22nd St

Just den här veckan är det inte ekonomisk kris i Washington DC.
Ikväll har vi det har hotellrummet för oss själva, för det facila
priset av $800 per natt. Imorgon kommer svägerskan och moster Susan.

Samling vid gaten

TVn är på och visar nyheter. Mycket av det är om Obamas resa mot
huvudstaden. Bland passagerarna finns i alla former och färger. Och
så en från Länsförsäkringar Norrbotten.
Alla klänningar minus den blå med guldbanden men plus min pålitliga
LBD . Önskar redan att jag bara tagit 2 klänningar eftersom de är
tunga dom bly!

If you're gonna leave me...

Can I come too?

Packa pappas kappsäck

Hur packar man balklänningar?
Vi har iallafall blivit uppgraderade till Economy Plus och om jag hänger dem i den tjusiga påsen, kanske jag kan flirta mig till att hänga dem i Business Classgarderoben.
Jag inser att jag inte heller har några strumpor och att jag plötsligt är osäker på vilka strumpor jag borde ha...
Dessa svåra i-landsproblem. Tror att det är bäst att jag öppnar en flaska vin till och frågar mamma!

Jag kan se!

Plastskivor över ögonen när jag sover i 14 dagar (sexigt!), ingen
kräm runt ögonen (nåväl) eller ögonmake up heller under samma
period (hmmm).
Tänker nu fortsätta ligga och blunda och lyssna på Bach. Imorgon
när jag vaknar kommer jag att kunna se som en örn, eller iallafall
en... vanlig människa!
Dessutom ska jag få sushibtill middag så mitt liv är nära nog
komplett!

Pass, pengar...

Checklistan börjar bli relativt lång och med morgondagen fullkomligt uträknad känns det som att jag borde bockat av fler saker idag. Då tre av fyra barn hade över 39° feber, blev det ännu mindre tid över. Till exempel hann jag inte alls dammsuga... lustigt hur man lätt prioriterar bort vissa saker utan att ens fundera på det!
Dock har vi en aningen större prioritering att ägna oss åt: Maken lämnade sin datorväska innehållandes dator och pass (!) i taxin på vägen hem ikväll. Nu ber vi till alla borttappade sakers gudar att anledningen till att taxichaffören inte ringt numret på visitkorten i väskan, är att han inte ville snoka, utan har lämnat in den på Lost and Found och att de ringer imorrn.
Visst kan det väl vara så?

Kameran ljuger

Tips: Be inte någon som är mycket kortare än du att ta bilder på dig i bedövande vackra klänningar, med taskigt ljus, samtidigt som dina barn vill brottas med antingen dig, henne eller sängkläderna.
Det blir inte bra alls.
Fast eftersom jag hatar bilder på mig själv i glasögon, Kanske jag ska vara tacksam?
Ni får vänta på resten tills det är dags att vimla i DC!

Vi fick just veta att biljetterna till själva installationsceremonin är väldigt mycket bättre än vi trodde och kanske förtjänar. Jag hoppas att de tillåter kameror! På söndagen är det stor utomhuskonsert i Lincoln Memorial. Gratis och franko och en rätt imponerande rad artister, bland annat Mary J. Blige, Beyoncé, Bruce Springsteen och U2.
Tur att jag har mina boots!

Åååååh...

Idag var jag och provade klänningar.
Ååååååh...
Värdens raraste lilla praktikant ledde mig genom kontoret, belamrat med kläder i olika stadier av tillverkning, bort till garderoben. Tjena, en sådan garderob vill jag också ha! 25 kvm med kläder tätt, tätt packade på galgar runt tre väggar, samt två rader i mitten. "Du får ta hur många du vill - hade du tänkt dig något särskilt"?
Åååååh...
Jag provade allt jag hann under 90 minuter och vi fnissade, oh-ade och ah-ade och hittade den ena underbara skapelsen efter den andra.
Behärskade mig till två aftonkläningar och tre smokingklänningar, samt en liten trevlig chiffonsak att hänga om axlarna. Det fanns en fullkomligt ljuvlig aftonjacka i något väldigt mjukt och sannolikt animaliskt, men den fick stanna på galgen. Alldeles för dyrt att ersätta ifall någon skulle tycka illa vara.
Nu är kameran på laddning, så att jag slipper försöka huka framför datorkameran. Imorgon ska det plåtas! Jag lovar!
Kläningen ovan är från kollektionen Spring/Summer 09. Ta en titt och njut!

Nedräkning

Imorgon börjar veckan som nästan slutar med att vi åker. Jag vet inte var eller hur vi bor. Jag vet inte vad jag ska packa i eller egentligen vad jag ska packa heller. Imorgon förmiddag ska jag träffa 2 tjejer som vill ta över min temporära barnflicka. Klockan 14.15 ska jag prova de fantastiskt Jenny Packhamkläningarna och sedan är det balett för Andra Dottern och upphämtning av Plinsen.
På tisdag har jag inget planerat, påstår min kalender, men Äldsta Dottern har syslöjd och vi har gäster på kvällen.
Onsdagen bjuder på Hem&Skolamöte och enligt förslag från Larssons i Atlanta: Packa! och torsdagen på sjukhusbesök med Äldsta Dottern, Pilates med Tony, ögonoperation i stan och sedan vila i mörkt rum...
Fredag klippa håret och sedan en upprepning av i fredags, minus vaxning. Mamma anländer på kvällen.
Under all ledig tid när jag inte letar vantar, städar och lagar mat, kommer mitt kontrollfreakiga jag försöka att minutiöst leda barnflickan på rätt spår samt inte tänka på att vara borta från mitt lilla plåster i 5 dagar.
Detkommerattgåbradetkommerattgåbradetkommerattgåjättejättejättebra.

Kallt, kallt, kallt

Jag måste ju erkänna att jag har blivit aningen vek, efter 10 år utanför Sverige, så jag mesar mig litet över -4°C. Idag var det iallafall inte fuktigt och jag klädde på barnen så att de såg ut som Viktorianska barnhemsbarn och gick på en lång promenad. Isen på dammen är snart tjock nog - tror jag - för att åka skridskor på. Det är säkert otroligt förbjudet och jag har ingen ispik så att jag kan kolla ordentligt. Det känns litet fånigt att släpa dit en slägga för att kolla isen.
Och jag måste verkligen göra något åt vantsituationen.

En välmenande väninna skickade mig en länk till Dress Registry, så att jag inte behöver oroa mig för att någon annan har samma klänning som jag... Nåväl. Känns kanske inte som mitt största problem! Men det är ju lugnande att någon har tänkt på just den här detaljen, för dem som verkligen bryr sig om att inte ha samma klänning. Vad händer om inte alla kollar i förväg????

På måndag eftermiddag ska jag till en designer som bor här i byn och prova klänningar. Hon har barn i samma skola som två av våra går i. Hon har vunnit flera pris och designat alla lärarinnornas bröllopsklänningar... När hon fick höra att jag skulle till the Inauguration (förlåt, men jag kan inte komma på ett vettigt svenskt ord för det och välkomnar förslag) erbjöd hon mig att låna ett par klänningar. Jag hoppas att vi hittar något som ser fantastiskt ut på mig och att någon frågar vad jag har på mig, så att hon får all den uppmärksamhet hon förtjänar. Jag plågade min man igår genom att visa i princip alla klänningar på hennes hemsida och sucka längtansfullt.

Ikväll ska vi till goda vänner på middag och en av flickornas f d skolkamrater ska komma och vara barnvakt. Den oefterhärmliga Jarah, nu 18 år, som tar med sig Luis Vuitton bagage när hon ska på skolcamping eftersom det är de enda väskor hon äger och som spenderar alla sina pengar på skor... men samtidigt en av de absolut raraste tonåringar jag träffat. Undrar om det inte är internatskolan som gjort henne sådan!

Mobil blogg

För att underlätta rapporteringen från DC, har nu jag och
äppelgeniet ägnat 20 minuter åt räkna ut hur det går till med
iPhone.
#